Spucatum Tauri - Bullshit!

Jag kan ju inte vara deprimerad iof... ;)
Har det sjukt bra just nu.
Even though I long for monday. Even though I long for you.
<3

I feel that mere words are inadequate to what I seek to vividly explain and to heartidly describe to answer the questions of who I am and where I come from. Not a million books can justify the the gratitude I feel towards so many friends and my family. I´ve hade many wonderful, special and mesmerizing moments that I am profoundly proud to say I´ve seen, heard, lived.

Still. Not every event in my life can be named harmonic and bright. But still, these memories, these vile episodes has left me more experienced and more aware of how to handle sorrowful moments in my life. Hense. I cannot contradict the truth that no matter how horrid, atrocious it might have been. It has made me the man I am today. And I am proud to be me. I am not proud of every act, deed I have ever done. But I have tried to do good. I still try.

What I seek may be outside my grasp.
What I dream is still something more.
Something enchanting.
Something beautiful.
Something true.

I still search for the potential to give, to aid, to love.
Unconditionally and with the irresistible desire to be irresistibly desired.

For failing at this, I forfeit any desire to live.

---

---

Over and out!
Mattias

---

Lite bilder ifrån Björns Herrmiddag!



Jag vet inte om nån av er känner det här... Men jag blinkar, och så har det gått en vecka. Jag vet att jag försummar många av mina vänskapsrelationer. Jag kan bara hoppas att ni tror mig när jag säger att jag inte önskar att göra det. Och att jag hoppas jag ska bli bättre och bättre att hålla koll, liv i alla.
Tack för att ni finns. oavsett om vi inte setts, hörts eller ens messat till varandra på månader!

---

Varför berörs vi så mycket av våra ex?
Jag är faktiskt väldigt förvånad hur vi påverkas av de vi dejtat/varit tillsammans med. För jag finner rätt ofta mig själv i den sitsen att jag blir avundsjuk, ja rentav svartsjuk även när det är jag som gjort slut. Att man kan ha lämnat alla tankar om en person bakom sig, men när jag plötsligt ser honom/henne på stan i handen med nån annan så skär det genom mig med en obeskrivlig kyla. Jag vill ju inte säga att jag inte unnar nån annan lycka. Det är klart jag gör. Jag blir mest besviken, om det är på mig eller den andra vet jag inte, över att det inte funkade för oss.

Varför är vissa så svåra att släppa. Jag har några som jag nog aldrig kommer att kunna släppa. Och det är oftast de förhållanden som antingen varit längst, eller de som varit korta men fått ett abrupt slut. Det med korta förhållanden som tar en så dominant plats beror nog på att man gärna ser det för något det inte var. Jag gjorde liknelsen med ett träd tidigare idag för en vän. Ett träd som blommat upp och sedan vissnat vet man iallafall hur högt det kunde bli. Hur vackert det var. Men ett träf som inte fått hela sin glans, och som fälls av en galen skogshuggare så förlorar man spärren. Det finns ingen gräns för hur vackert det trädet kunde blivit. 

Nej jag är övertygad om att jag lurar mig själv dagligen. På gott och ont. Ibland önskar jag att jag inte var den personen jag är. Jag låter mitt hjärta guida mig för mycket. Och jag vet att det bara vill väl egentligen. Men med lite insikt i konsekvenser och förebyggande skadereglering som mitt hjärta av någon anledning prioriterat bort så hamnar jag ändå i situationer som är minst sagt värdelösa.

Om ändå jag kunde låta min kuk fatta lite fler beslut... Då skulle jag ju iaf få mer sex. Det är ju ändå något. Något man kan greppa, något man kan sätta en handfast handling till. Men kärlek känns så flummigt. Så osäkert. Nej säger jag. Mer hjärna och kuk. Mindre hjärta. För tillfället iallafall. Är trött på att lura mig själv och bli sårad.

Men sen å andra sidan så tycker jag ju att livet i sig är väldigt mycket "Trial and Error" uppbyggt. Det är meningen att vi ska misslyckas, bli sårade och skadade. Vi måste bli det för att lära oss hur vi ska undvika det sen. Vi faller för att kunna ställa oss upp igen.

Efter många år i storstan så har det visst blivit dags att folkbokföra sig här också. Så nu är alla papper inskickade och snart så är jag en 08 på riktigt för första gången trots mina 3(?)år här. Min goda vän Christian sa iof att jag inte behöver vara orolig. Jag citerar:"Du bor ju typ 50 meter utanför tullarna så du är fortfarande en bonde." Tack Christian. ^^
Förresten så har visst Svenska Klassikern blivit poppis. Kolla gärna in länken. ;)

Sen måste tilläggas att Rhino och Bugsy är så jävla grymma! =D
Tack Mia och Fia för bion idag!

---

Over and out!
/Mattias

Ja mycket har hänt i veckan. Och på grund av att jag glömt laddaren i skolan har mina nattliga blogginlägg uteblivit. Men nu är laddaren i väskan så nu ska det bli ändring på det. *ler*

I fredags så var det party party som sagt. Tänkte lägga upp lite bilder på trevligt folk.



I måndags satsade jag stenhårt på ett nytt koncept; Motivationsbio. Det gick ut på att om jag var duktig och pluggade hårt hela dagen så skulle jag belöna mig själv med bio på kvällen. Jag kunde väl förvisso pluggat mer men mer blev gjort än måndagen förra veckan så det är ju trots allt ett steg i rätt riktning. Biobesöket blev på Rigoletto med Justine och Annika.

---

The International
The International är en thriller där kapitalismen är fienden. En färsk trend som man bland annat kunnat se från premiärerna vid filmfestivalen i Berlin. Interpolagenten Louis Salinger har kommit en mäktig bank på spåren jagar efter bevis för att ställa den inför rätta.

Snart visar det sig att Salinger och åklagaren Ellenor Whitman, som spelas av Naomi Watts, närmar sig sanningen om banken. En sanning som kan kosta dem livet.

 

Det är en bra thriller som håller uppe spänningen och fängslar större delen av publiken. Jag tycker inte det var nått av det bästa jag sett men helt klart sevärd.

 

---

---

Over and out!
/Mattias

När vi tittar på strategi på racingbanan så bemöts vi ofta av ett begrepp som heter "baklänges-tänk". Det innebär att istället för att se på en tävling från start till mål så ser vi på den från målet och tillbaka. För tro det eller ej men vissa handlingar ändras för att vi ska komma som #1 över mållinjen. Det innebär att där är vår fokus. Allt i tävlingen handlar om det. Hur tar man sig över mållinjen i F1 som guldvinnare?

Jo, tittar vi på kartan över banan nedan så kan vi tillexempel se att om man ska ha bästa läget för att komma snabbt i mål så behöver man ha innerspåret i de sista två kurvorna. Då kan man inte ha innespåret i den kurvan där det står "down". Då måste man ta ett till synes sämre ytterspår där för att kunna komma in perfekt.

Så kan vi bygga vidare på banan runt hela vägen, från mål till start. Det är en av de mest användbara strategier vi ser ute i arbetslivet.

Det betyder att hon eller han kråmar sig för dig. Rättar till håret upprepade gånger till exempel.
Ögonkontakt
När era ögon möts så viker ingen av. Den vanliga glansen hålls kvar och betydelsen blir större.
Fysisk kontakt
Han eller hon använder sig av kroppskontakt för att skapa en kontakt mellan er. Det kan vara en klapp på axeln, en smekning på kinden, en hand på knät, axel mot axel på bion, etc..

Jaha... Men vad skulle ni veta det för? Det var ju inget nytt under solen liksom. Men, det som är hemligheten är att när ni känner till ett visst sort beteende, visst känner ni igen det lättare? Och framförallt. Vad säger att ni inte kan använda er utav det även om ni inte normalt skulle tänkt på det. Om du medvetet kan framkalla vissa ageranden så kan du lättare få den du är intresserad utav att bli intresserad av dig.

Så använd händerna för att peka ut dina områden, smek ditt hår, kind, läppar när du är i närheten av honom eller henne. Titta personen i ögonen och vik inte bort direkt. Och när du kan. Sök kontakt. Inte så att du håller i men den sociala avslappnade känslan av nån som väver in kontakten i konversationen.

Tack för era frågor. ( de seriösa iaf. ;) Fortsätt gärna att skicka dem.
Gärna till [email protected]!

Bilderna är blandat nya och gamla. Lite härliga festbilder från björns med trevligt folk och några på nya tshirten. =) Dessutom så fick jag ett paket på posten från mamma och pappa. Ni är alltid för snälla mot mig. Jag är så jävla bortskämd. Älskar er så mycket.

Varför tror du det är någon skillnad på dig och casanovan bredvid dig?

För att vara ärlig så räcker inte eventuell solbränna, vita tänder, stora bröst eller muskler särskilt långt. Att se fräsch/välvårdad ut är givetvis grundläggande. Men...

Som jag har sagt i tidigare trådar så är hur vi beter oss en stor del av hur folk uppfattar oss. Vad vi säger eller hur vi ser ut är max 30-40%. Resten är våra power-moves, våra blickar, sättet vi dansar och hur det känns när våra fingrar smeker killens eller tjejens kind.

Så vilka är de 3 stegen för att bli den personen?
#1. Slut dina ögon och tänk länge och väl på hur den absolut bästa personen är där inne. Om det är en han, hur står han då när han väntar vid baren? Vad gör han när pratar med tjejen bredvid. Hur ser han ut när han dansar? Försök göra det så detaljrikt som möjligt. Försök känna varje liten del. Det du måste förstå nu är att du alltså med andra ord har kunskapen om hur man ska göra på "rätt sätt".

#2. Föreställ dig hur du ser ut. Finns det bilder eller film så går det ju använda. Men antagligen har du ett hum om hur dina moves ser ut. Om du eventuellt är osäker när du närmar dig tjejen/killen. Om hur du försöker köra roboten lite halvhjärtat eller står och kasar fötterna. Vi har alla varit där. Tro mig. Försök tänka dig en så realistisk självbild som möjligt.

#3. Nu är du verkligen på sista steget redan. För det är precis som med atleter, topp-idrottare vars enda skillnad i toppskiktet är hur deras hjärna fungerar. Om du tror du är bäst och dessutom har tillräcklig kunskap... så har du alla möjligheter att vara bäst. Och vi vet att du kan alla moves för du kunde imitera den där killen eller tjejen perfekt. Bilden i ditt huvud hade varje liten rörelse från blinkning till hur fötterna snabbt flyttas.

Lite övning nu framför spegeln.
Och du är sedan beredd att gå ut på fredag som en ny person.

Detta är ett sätt av många för att förbättra dina chanser att vara ditt fulla potential. Andra exempel kommer att komma framöver. Ett tips kan vara att läsa "The Game" om du har tid. Dock ska tilläggas att den fokuserar väldigt mycket på hur man bearbetar andra för att på sätt och vis lura dem in i ett beteende som gör att de faller för dig. Mer än att skapa ett beteende hos dig som är värt att falla för. Åtminstone är det min åsikt. *ler*

Var djärv och stora krafter kommer att stå dig bi!
Tro på dig själv. Om ingen annan gör det lovar jag att jag gör det!

"Det som är hemskt är att jag inte ens kan välja när jag ska tänka på dig. Så många saker utlöser bilder som får min kropp att krampa upp under mig. Känslan av en plötslig tomhet i bröstet, ett vakuum som snärjer ihop varje del. Jag tappar förmågan att andas, hjärtat kämpar förtvivlat och lönlöst för att pumpa ut blod och min mage vänder sig upp och ner. Illamående, yr och fruktansvärt ensam sjunker jag ihop. Som om min kropp har förverkat sin livslust utan dig. Sekunderna förvandlas till minuter och plötsligt släpper trycket och jag flämtar våldsamt efter luft. Jag vet inte hur lång tid jag har, kanske kommer det tillbaka om någon sekund.
Jag vill inte må såhär. "

Sorgligt nog känner vi alla såhär ibland. Nånstans så innebär ju alltid starka känslor för någon att vi lämnar oss sårbara. Enda sättet att undvika det är ju genom att inte bli kär, inte ha vänner och inte lita på någon. Plötsligt är då ändå priset värt att betala. Men det innebär inte att det gör mindre ont när det sker.

Så vad kan man göra när man sitter i skiten. Jag antar att en viss mängd tårar måste få falla. Men när är det nog? När räcker de timmar vi lagt på att förtvivla över vår situation? Jag tror att svaret beror väldigt mycket på hur djupt vi blivit sårade. Men en sak är säker. Vi ramlar för att lära oss att resa oss igen.

Vi ramlar INTE, för att andra ska resa oss upp efter.

Vänner, bekanta och kära tror jag ska agera mer som guider än som assistenter. De får gärna ge förslag på var man ska sätta fötterna för att klättra upp för kullen. De får gärna ge en klapp på axeln med uppmuntrande ord. De får gärna om jag stannar upp ge mig en kram och säga att det kommer lösa sig. Men. De bör inte hålla mig i handen hela vägen. De bör inte lyfta och bära mig för vissa resor måste man göra själv.

Ibland är det bara så att så fort någon sätter ner en så trillar man nerför berget igen om man inte lärt sig vart man sätter fötterna.

Hur ska man göra då för att vara mer i kontroll över sin situation. För det första så måste vi förstå att vi aldrig kan ha nån vidare kontroll över den vi älskar. I ett sådant förhållande växer inget vackert. Men, vi kan ha en relativt stor kontroll i vad vi accepterar och hur vi visar det. Vad vi accepterar handlar helt om värdegrunder. Vad du som person anser är rätt och fel. Jag tänker inte prata om det nu. Det hoppas jag att ni själva kan klura ut vad som passar er.

Vad jag tänker säga är att sättet vi visar vad som är rätt är enkelt. Tydlighet och handling. Ord väger aldrig lika tungt som att visa med handlingar vad vi uppskattar hos vår partner eller vad vi inte uppskattar. Det kan innebära att man tar avstånd. Klipper en kontakt för att förhindra en värre utveckling för framtiden.

Jag säger inte att det inte gör ont. Tvärtom.

Always choose the lesser of two evils.

Det vi måste komma ihåg är att ord är den form av kommunikation som vi upplever oss mest bekanta med. Men. Det är inte den form av kommunikation som säger mest om vilka vi är. Här styrs framförallt våra sinnen av handlingar. För att förklara detta enkelt så kan man säga att ord och handling måste gå hand i hand. Du kan inte säga att du bryr dig och sen inte höra av dig. För att vi har en bild i våra huvud av vad det innebär att någon "bryr sig". Det innebär att de borde ta kontakt regelbundet och lyssna intresserat till olika utvecklingar. Så om du säger att du gillar, är förälskad i, älskar någon etc så förbinder det dig att agera därefter. Hur agerar någon som älskar dig? Den personen uppmärksammar dig, lyssnar, vill dela med sig av sitt liv och mycket mycket mer. Du är vad du gör.

Men ibland så blir dessa samtal, kommunikationer mellan människor ändå skadade. Man börjar missförstå varandra och som en spiral så ökar feltolkningarna exponentiellt. Till slut är man långt ifrån var man började och då är det viktigt att förstå att man kanske måste ändra tillvägagångssätt och strategi för att nå fram till sin partner.

Något som brukar ha positivt utfall är eftertanke och det skrivna ordet. Att dessa två kommer i en kombination är nödvändigt. Detta beror på att om du tänkt efter och valt dina ord med omsorg är det mindre risk att din partner missförstår dem. Har du dessutom skrivit dem utan att ställa någon tidspress på mottagaren så kan den läsa det igen och fundera vad du egentligen menar. Så om det har skurit sig mellan dig och din partner så brukar jag rekommendera följande: Skriv ett brev men skicka det inte samma dag. För du kan mycket väl vara tillfälligt låst i ett mentalt tillstånd som inte ger dig klarhet i hur du egentligen känner. Minimum så ska du ha läst och redigerat det dagen efter men gärna flera dagar innan du skickar det till din partner. Var tydlig och försök att föreställa dig vad din partner kommer tänka när han eller hon läser brevet. Näst efter detta och på andra sätt otroligt bra är möjligheten att sitta ner tillsammans öga mot öga i lugn och ro.

Vad är inte säker kommunikation då?
SMS: Är din konversation begränsad till ett visst antal tecken är också du det.
Telefon: Svårt att se hur den andra ser ut. svårt att förmedla känslor.
MSN: För snabb konversation där även om det inte sägs så finns där en tidspress och precis som att tala i telefon så är det svårt att förmedla hur en person verkligen känner sig. Jag känner många par som har uttalad överenskommelse att inte diskuttera något allvarligare över MSN.



Dessutom, hjälp mig slå hål på dessa två problem:
För det första, sorgligt men sant, så har vi lättare att tro på hörsägen och rykten än på en vetenskaplig rapport. Det ligger i vår natur som människor, som flockdjur. Försök att fundera på hur pass sant det som sägs om någon faktiskt är. Hur pass mycket personen som säger det kan vinkla vad som har hänt. Jag menar inte att vi ska pyssla med referenser, fotnoter etc för personligen tycker jag inte det finns nått tråkigare. Men försök.

Sist men inte minst. Läs inte din partners sms! Det kommer inte att göra varken dig eller din partner lyckligare. I den värld vi lever idag så har sms kommit att kunna vara lika oskyldigt som ett leende till kassörskan på konsum. Jag säger inte att det måste vara det, men... Du kan aldrig veta 100% säkert med sms så försök att lösa det på något annat vis. Skugga, anlita en privatdetektiv eller vad som helst. Men håll dig borta från mobilen. För visst vill du inte förstöra något bra bara för att du lätt blir svartsjuk?

CUR ETIAM HIC ES
"Why are you still here?"

---

---

Obesvarad kärlek är smärtsamt men inte romantiskt!