Spucatum Tauri - Bullshit!

Jag kan ju inte vara deprimerad iof... ;)
Har det sjukt bra just nu.
Even though I long for monday. Even though I long for you.
<3

I feel that mere words are inadequate to what I seek to vividly explain and to heartidly describe to answer the questions of who I am and where I come from. Not a million books can justify the the gratitude I feel towards so many friends and my family. I´ve hade many wonderful, special and mesmerizing moments that I am profoundly proud to say I´ve seen, heard, lived.

Still. Not every event in my life can be named harmonic and bright. But still, these memories, these vile episodes has left me more experienced and more aware of how to handle sorrowful moments in my life. Hense. I cannot contradict the truth that no matter how horrid, atrocious it might have been. It has made me the man I am today. And I am proud to be me. I am not proud of every act, deed I have ever done. But I have tried to do good. I still try.

What I seek may be outside my grasp.
What I dream is still something more.
Something enchanting.
Something beautiful.
Something true.

I still search for the potential to give, to aid, to love.
Unconditionally and with the irresistible desire to be irresistibly desired.

For failing at this, I forfeit any desire to live.

---

---

Over and out!
Mattias

---

Lite bilder ifrån Björns Herrmiddag!



Jag vet inte om nån av er känner det här... Men jag blinkar, och så har det gått en vecka. Jag vet att jag försummar många av mina vänskapsrelationer. Jag kan bara hoppas att ni tror mig när jag säger att jag inte önskar att göra det. Och att jag hoppas jag ska bli bättre och bättre att hålla koll, liv i alla.
Tack för att ni finns. oavsett om vi inte setts, hörts eller ens messat till varandra på månader!

---

Varför berörs vi så mycket av våra ex?
Jag är faktiskt väldigt förvånad hur vi påverkas av de vi dejtat/varit tillsammans med. För jag finner rätt ofta mig själv i den sitsen att jag blir avundsjuk, ja rentav svartsjuk även när det är jag som gjort slut. Att man kan ha lämnat alla tankar om en person bakom sig, men när jag plötsligt ser honom/henne på stan i handen med nån annan så skär det genom mig med en obeskrivlig kyla. Jag vill ju inte säga att jag inte unnar nån annan lycka. Det är klart jag gör. Jag blir mest besviken, om det är på mig eller den andra vet jag inte, över att det inte funkade för oss.

Varför är vissa så svåra att släppa. Jag har några som jag nog aldrig kommer att kunna släppa. Och det är oftast de förhållanden som antingen varit längst, eller de som varit korta men fått ett abrupt slut. Det med korta förhållanden som tar en så dominant plats beror nog på att man gärna ser det för något det inte var. Jag gjorde liknelsen med ett träd tidigare idag för en vän. Ett träd som blommat upp och sedan vissnat vet man iallafall hur högt det kunde bli. Hur vackert det var. Men ett träf som inte fått hela sin glans, och som fälls av en galen skogshuggare så förlorar man spärren. Det finns ingen gräns för hur vackert det trädet kunde blivit. 

Nej jag är övertygad om att jag lurar mig själv dagligen. På gott och ont. Ibland önskar jag att jag inte var den personen jag är. Jag låter mitt hjärta guida mig för mycket. Och jag vet att det bara vill väl egentligen. Men med lite insikt i konsekvenser och förebyggande skadereglering som mitt hjärta av någon anledning prioriterat bort så hamnar jag ändå i situationer som är minst sagt värdelösa.

Om ändå jag kunde låta min kuk fatta lite fler beslut... Då skulle jag ju iaf få mer sex. Det är ju ändå något. Något man kan greppa, något man kan sätta en handfast handling till. Men kärlek känns så flummigt. Så osäkert. Nej säger jag. Mer hjärna och kuk. Mindre hjärta. För tillfället iallafall. Är trött på att lura mig själv och bli sårad.

Men sen å andra sidan så tycker jag ju att livet i sig är väldigt mycket "Trial and Error" uppbyggt. Det är meningen att vi ska misslyckas, bli sårade och skadade. Vi måste bli det för att lära oss hur vi ska undvika det sen. Vi faller för att kunna ställa oss upp igen.

Efter många år i storstan så har det visst blivit dags att folkbokföra sig här också. Så nu är alla papper inskickade och snart så är jag en 08 på riktigt för första gången trots mina 3(?)år här. Min goda vän Christian sa iof att jag inte behöver vara orolig. Jag citerar:"Du bor ju typ 50 meter utanför tullarna så du är fortfarande en bonde." Tack Christian. ^^
Förresten så har visst Svenska Klassikern blivit poppis. Kolla gärna in länken. ;)

Sen måste tilläggas att Rhino och Bugsy är så jävla grymma! =D
Tack Mia och Fia för bion idag!

---

Over and out!
/Mattias

Ja mycket har hänt i veckan. Och på grund av att jag glömt laddaren i skolan har mina nattliga blogginlägg uteblivit. Men nu är laddaren i väskan så nu ska det bli ändring på det. *ler*

I fredags så var det party party som sagt. Tänkte lägga upp lite bilder på trevligt folk.



I måndags satsade jag stenhårt på ett nytt koncept; Motivationsbio. Det gick ut på att om jag var duktig och pluggade hårt hela dagen så skulle jag belöna mig själv med bio på kvällen. Jag kunde väl förvisso pluggat mer men mer blev gjort än måndagen förra veckan så det är ju trots allt ett steg i rätt riktning. Biobesöket blev på Rigoletto med Justine och Annika.

---

The International
The International är en thriller där kapitalismen är fienden. En färsk trend som man bland annat kunnat se från premiärerna vid filmfestivalen i Berlin. Interpolagenten Louis Salinger har kommit en mäktig bank på spåren jagar efter bevis för att ställa den inför rätta.

Snart visar det sig att Salinger och åklagaren Ellenor Whitman, som spelas av Naomi Watts, närmar sig sanningen om banken. En sanning som kan kosta dem livet.

 

Det är en bra thriller som håller uppe spänningen och fängslar större delen av publiken. Jag tycker inte det var nått av det bästa jag sett men helt klart sevärd.

 

---

---

Over and out!
/Mattias